Lärorika skrönor

Pojken med mynten

A. Kreativitet – pojken med mynten

En grabb – Jeff – på en bakgård i NewYork ropade på sina kompisar att komma. Vad han ville var att visa upp sin ”korkade” lillebror Phil.

Lillebror som bara var fyra år gick – enligt storebror – på samma fint hur många gånger som helst.
”Kolla får ni se”, sa han. ”Här Phil får du välja ett av två mynt. Det du väljer får du behålla”.

”Fattar du?”
”Visst”, sa Phil och tittade på de två mynten. Det ena var ett litet mynt som det stod 50 på och det andra var ett större mynt som det stod 25 på.
”Jag tar så klart det större,” sa Phil och tog 25-centaren. De andra grabbarna skrattade i kapp med storebror.

”Visst är han korkad”, sa storebror.
”Han går på det hur många gånger som helst. Vi kör en gång till” sa Jeff.
”Här Phil får du välja igen”! På nytt tog Phil det större myntet som var minst värt.
När grabbarna skingrades var det en av storebrors kompisar som tyckte lite synd om Phil så han gick ifatt honom och frågade om han
kände sig lurad. ”Näe”,sa Phil,”jag vet ju att om jag tar 50-centaren direkt så tar leken slut. Nu har jag fått ihop flera dollar genom att välja de större 25-centarna”.

Mera dum var inte lillebror!

Dikt Nadine Stair

Fotografen

Lennart Jansson, fotograf

Min far var fotograf och var normalt mera konstnär än entreprenör, men vid några tillfällen var han verkligt entreprenörcell. Som det här med s.k. varmframkallning:

Man brukar ju säga att man inte ska uppfinna hjulet på nytt. Detta är dock en sanning med modifikation. Ibland är det just nya hjul som behövs för att man ska ta 
ett rejält steg framåt i en utvecklingsprocess! Man kan i sammanhanget citera Bernhard Shaw som sagt att ”Människans största 
problem är inte de kunskaper man saknar utan snarare de sanningar man tror sig veta!” 
Med andra ord: vi människor tror ibland att vi funnit den enda tänkbara lösningen på ett problem och slutar därför att leta efter förbättringar. Som t.ex. hjulet.

Alltså: om vi tror att vi har den optimala lösningen på ett problem finns det risk att vi inte letar efter ”ännu optimalare lösning” eftersom den logiskt sett inte finns!

Det finns dock ett stort antal succéhistorier om just detta att en entreprenör utmanar de för stunden gällande sanningarna och skapar en ny! 
Ett sådant exempel är min far, fotografen. I fotobranschen fanns på femtiotalet en förhärskande sanning om filmframkallning som gick ut på att det fanns en optimal 
temperatur för processvätskorna, som låg ganska lågt. Det ansågs vara utan tvivel att högre temperaturer enbart skulle leda till försämrade resultat. Man kan enkelt säga att den sanning som gällde såg ut enligt nedanstående figur:

Min far tog dock denna sanning med en nypa salt och började experimentera med högre framkallningstemperaturer. Det var ett mödosamt arbete att långsamt höja 
temperaturen och sedan testa funktionen. Så småningom hittade han en temperatur som gav ett avsevärt bättre resultat än den tidigare metodens. Varmframkallningen 
var uppfunnen! I princip uppfann han hjulet en gång till! Det visade sig att sambandet mellan temperatur och bildkvalitet såg ut så här när man utforskade hela temperaturområdet:

Det finns ett stort antal exempel på liknande genombrott som skett tack vare att en enskild person vägrat att acceptera att den befintliga sanningen är den enda och slutgiltiga.

Låt dig inspireras av detta!

Entreprenörssaga

Berättelsen om Berättelsen om den lyckosamme svampplockaren.
En berättelse om entreprenörskap av Tommy Jansson

Det var en gång en svampplockare vid namn Ture, som hade en sjusärdeles tur när det gällde att hitta svamp. Hans kamrater voro synnerligen avundssjuka varje gång de såg honom komma
hem från skogen med välfyllda korgar.
En dag bestämde de sig för att följa efter honom när han begav sig ut i skogen på en ny svamprunda. De tänkte att de måste finna ut vilka hemliga knep, Ture hade för att hitta de bästa
svampställena. Kanske hade han kontakt med några av skogens sagoväsen för att få hjälp med sökandet?

Till sin förvåning kunde de inte märka något speciellt med Tures betéende i skogen. Han tittade mot trädtopparna för att se vad för slags skog som omgav honom. Han verkade söka sig mot 
blandskog med inslag av asp. När han kom in i rätt terräng slog han av på takten och började systematiskt att kliva upp på stubbar och stenar för att få en bättre utblick över omgivningen.

Då och då gjorde han en liten avstickare in på en liten stig eller skogsväg, för att strax vara tillbaka på huvudstråket. 
Inom en timme hade Ture sina två korgar fyllda och slog in på hemfärden.

Till sin häpnad kunde de avundsjuka kamraterna se att Tures lycka i svampskogen inte hade med vare sig hokus pokus eller tur att göra.

Ture var helt enkelt smart och systematisk när han letade svamp. Han letade upp rätt sökområde (möjliga kundgrupper) och placerade sig där han hade bäst överblick över omgivningen. Från 
huvudstråket gjorde han ibland kortare avstickare in på möjliga nya ställen(nya elevkategorier) för att sedan återgå till huvudstråket.

Där andra skulle ha givit upp för att det första försöket inte gav resultat, gick Ture vidare och hittade ibland det han sökte lite längre in i skogen.

Sensmoralen av denna berättelse är: 
den som söker ska finna – allra säkrast om han/hon vet vad hon söker efter, vet var han/hon ska söka, arbetar metodiskt, är tillräckligt djärv, men ändå försiktig och dessutom tillräckligt uthållig.

Lomsjöakademien juni 2002

Texter: 
Man går upp på en kulle, en sten eller en stubbe för att göra: 
- omvärldsanalys 
- marknadsanalys 
- konkurrenssituation 

Man gör snabba utflykter på många små stigar för att söka möjligheter och pröva 
alternativ: 
Utflykterna kännetecknas av 
- små ansträngningar 
- snabba tester 
- låga kostnader 

Alltså: pröva många alternativ, gör det litet, snabbt och billigt för att minimera riskerna!

Gå tillräckligt långt!

Kanske finns det verkligt fina kantarellstället bakom nästa krök på stigen!? Andra har varit för lata eller gjort en missbedömning och avstått från att gå de sista hundra metrarna. Här finns kanske ett fynd som bara väntar på dig! Kanske! Vem vet?

Vänd i tid! 
När alla bedömningar tyder på att en stig inte leder någonstans är det viktigt att man kan ta beslutet om att vända i tid. För att kunna göra detta på ett klokt sätt bör man redan från början ha gjort en checklista som får styra beslutet att vända om. Det finns annars en stor risk att man låter sig lockas att gå för långt! Hittar man inte olja på 3000 meters djup kanske man gör det på 4000 meter?!

Historien lär oss att många framgångsrika och uthålliga affärsprojekt därför att någon vågat och orkat gå lite längre på en stig än alla andra. Å andra sidan finns det gott om exempel på att dyra och svidande misslyckanden blivit följden av att man inte vänt i tid. Här finns alltså en paradox!

Känslan i magtrakten 
När det inte finns några matematiska formler eller några andra absoluta metoder att bedöma ett projekt efter, måste man lita till sin intuition. Man är då beredd att ta en kalkylerad risk därför att ”det känns rätt”.

Sammanfattningsvis

kan man säga att det är lämpligt redan från början ha en genomtänkt modell för hur man går in respektive ur ett utvecklings- eller affärsprojekt.Att man helt enkelt 
lägger en ribba för hur mycket tid och pengar man maximalt är beredd att satsa. Vad vi försöker göra med vårt entreprenörsprogram är hjälpa dig att minimera riskerna och optimera framgångsmöjligheterna.

Ingångsvärden: Jag går in i projektet med följande förutsättningar 
Utgångsvärden: Jag går ut ur projektet under följande förutsättningar

Slutsatser: 
Man får inte tur! Folk som verkar ha tur har oftast:

  1. en tydlig målbild – de vet vart de vill!
  2. en genomtänkt och strukturerad men samtidigt flexibel strategi för förverkligandet av målbilden
  3. stor uthållighet
  4. ett väl fungerande nätverk med många viktiga kontaktvägar

Member of The ForeSightNetwork – dedicated to sustainable development on respect for humanity, environment, democracy and the entrepreneurial spirit

Lomsjöakademien 
0941-60080 070-6023501 
www.lomsjo.nu

Korvgubben och den självuppfyllande profetian.

 

Korvgubben och den självuppfyllande profetian.

En gång bodde en man vid en landsväg ute på landet. Han läste ingen dagstidning eftersom han såg dåligt. Inte heller hörde han mycket på radion då hans hörsel var svag. Däremot sålde han korv. Varm korv i stora antal till de som passerade på landsvägen. Han hade satt upp skyltar uppe vid landsvägen, lagom långt innan avfarten till hans lilla stuga. Så att man skulle hinna bromsa in och köra in på den lilla parkeringsficka mannen ordnat.

På mannens stora skyltar framhölls kvalitén och den goda smaken. När man stannat till vid vägkanten kunde man höra mannen ropa ”Köp korv – god varm korv! 
Stekt eller kokt!”

Och han sålde bra med varm korv. Så bra att han fick bättre och bättre avtal med slaktarn och bagaren som han köpte råvarorna från. Hans lilla korvstånd vid vägkanten växte. Han köpte ny utrustning och byggde ett skärmtak över några stolar och bord, så att man kunde äta under tak.

Till slut hade mannen så mycket att göra med sin korvförsäljning att han ringde sin som läste ekonomi vid Handels. 
När grabben kom hem över en helg för att prata med sin far sa han: ”Har du inte hört hur illa det är i världen, pappa? Vi är på väg in i en svår lågkonjunktur. Kanske en ren depression! Har du inte läst i tidningen eller hört i radion?”

Mannen lyssnade och tänkte: ”Grabben går på Handels, han läser tidningar och vet vad som händer. Han vet säkert mera än mig!”

När grabben åkt tillbaka till sina studier ringde mannen och minskade kraftigt på sina beställningar till slaktarn och bagarn. Sen tog kan ner sina skyltar vid vägen. Nästan direkt sjönk hans korvförsäljning ner mot noll.

Så ringde mannen till sin son: ”Du hade alldeles rätt om utvecklingen! Vi har en depression på gång! Det är alldeles klart!”

Member of The ForeSightNetwork – dedicated to sustainable development on respect for humanity, environment, democracy and the entrepreneurial spirit

Larmförsäljaren i Oslo – ett exempel

 

Larmförsäljaren i Oslo – ett exempel

Det handlar om en installatör i Oslo. När Norge hade en ekonomisk svacka senast (länge sen!) 
fanns där en installatör som funderade på hur han skulle kunna öka sina inkomster, som 
krympt flera år i rad. Han bestämde sig för att försöka sälja alarm till villaägare. Anledningen var att han läst om många inbrott i villaområden. Det första han gjorde var att kontakta Oslopolisen för att få reda på i vilka områden man haft mest problem med inbrott. Polisen var bekymrad över den kommande sommaren, då många villor stod tomma medan ägarna var på semester i fjällen eller vid kusten. Polisen visade alltså intresse för att om möjligt hjälpa installatören att få larm installerade i villaområdet. Installatören och polisen bjöd gemensamt in villaägarna till informationsträffar, där polisen informerade om föregående sommars problem och hur viktigt det var att man såg över sin säkerhet. Vid mötena deltog också ett försäkringsbolag som installatören kontaktat. En representant för försäkringsbolaget informerade om vilka kostnader och besvär ett villainbrott ofta drog med sig. Hon kunde också informera om att hennes bolag reducerade både premie och självrisk om man skaffade ett godkänt villalarm. Vid mötena visade installatören upp några varianter på larmanläggningar och hur de fungerande, bl.a. med vidarekoppling till polis eller larmcentral.

Villaägarna kunde sedan fråga installatören, polisen och försäkringsbolaget om olika detaljer kring en larminstallation. De kunde sedan fylla i data om sin fastighet som de lämnade till installatören som underlag för en offert. Den fiffiga installatören hade sedan fullt upp med jobb.

Fundera på vad det var han gjorde! Vilken roll spelade polisen och försäkringsbolaget. 
Vem vann respektive förlorade på sättet att samverka?

Svar: alla vann!

Member of The ForeSightNetwork – dedicated to sustainable development on respect for humanity, environment, democracy and the entrepreneurial spirit

Mental stretching

 

Entreprenörskap kräver Mental stretching

För den som vill förverkliga en dröm eller i varje fall göra något av en idé finns en lång hinderbana att ta sig igenom. För att klara det måste entreprenören – eller eldsjälen – ha en 
tilltro till idéns bärkraft och den egna förmågan att driva sitt projekt framåt. Det kräver att man är starkt mentalt rustad med envishet, uthållighet och kreativitet. Hinderbanan ändrar sig 
nämligen hela tiden. Och de flesta hinder kan man ta sig runt om man är lite fiffig. Vissa hinder kan man rent av låtsas som om de inte fanns. 
När inte en planerad väg är möjlig får man hitta en ny. Det viktiga är att hela tiden se målet bortom hindren. 
Det finns många historier och skrönor som illustrerar detta. Här väljer jag en av Hasse å Tages Lindemän:

Valfrid Lindeman – kanalsimmaren 
T: Så ni har alltså simmat över engelska kanlen? 
H: Nej för fan – över Göta Kanal! 
T. Jamen det var inte särskilt långt! 
H. Nej men svårt: När jag skulle simma över kanalen låg det en båt i slussen! Jag kunde inte simma framför båten – där var det för trångt. 
Och jag kunde inte simma bakom båten – där var också för trångt. 
Och under båten gick ju inte heller! 
T: Nå vad gjorde ni då? 
H: Jag fick simma under båten! 
T: Men det gick ju inte, sa ni! 
H: Ja men va fan skulle jag göra!?

Hasse Alfredssons kanalsimmare är en typisk entreprenör. När inte den ena vägen går prövar man en annan. I värsta fall bygger man en helt ny väg! Att ge upp ligger inte för 
entreprenörer. Vilket i sig innebär en risk. Det finns givetvis hopplösa idéer, som kan ta död på en entreprenör som aldrig vill ge upp. Det är också en viktig egenskap hos en entreprenör 
att kunna inse att något – prövat på alla sätt – är ogenomförbart av någon anledning. Det är då viktigt att kunna backa ur ett sådant projekt utan att uppleva det som ett personligt 
misslyckande. Att jobba entreprenöriellt innebär att man prövar sig fram med mycket konkret experimenterande och då måste räkna med att ett par idéer av tio inte håller.

@Tommy Jansson 2007

Member of The ForeSightNetwork – dedicated to sustainable development on respect for humanity, environment, democracy and the entrepreneurial spirit

Ni ska jöra som han jort!

 

Ni ska jöra som han jort!

Den nyanställde säljaren skrev sin första rapport hem till kontoret. Den kom håret att resa sig på försäljningsavdelningens folk: 
”Jag har vare på de här stelle som aldri tjöpt för ett revöre av oss och jag sållde grejer för nåra hundratusen. Nu åker jag till Vesterås.”

Innan försäljningschefen hann ge felstavaren sparken kom ännu ett brev: 
”Jag komm hit å sållde för en halv millijon.”

Rädd för att avskeda och rädd för att inte avskeda den obildade provryttaren beslöt försäljningschefen att låta VD lösa problemet. Det gjorde han också. Men kanske inte på det sätt som man väntat.

Morgonen därpå satt de båda breven på anslagstavlen i hallen med ett brev från VD under: 
”Vi har hållt på för lenge å förschöka stava i stelle för å selja. Titta på dom här affärena. Jag vill alla ska lesa brevena från Jansson som e ute och jör ett fint jobb åt oss och ni ska gå och jöra som han jort!”

Member of The ForeSightNetwork – dedicated to sustainable development on respect for humanity, environment, democracy and the entrepreneurial spirit

Pojken med mynten

A. Kreativitet – pojken med mynten En grabb – Jeff – på en bakgård i NewYork ropade på sina kompisar att komma. Vad han ville var att visa upp sin ”korkade” lillebror Phil. Lillebror som bara var fyra år gick – enligt storebror – på samma fint hur många gånger som helst. ”Kolla får ni se”, sa han. ”Här Phil får du välja ett av två mynt. Det du väljer får du behålla”. ”Fattar du?” ”Visst”, sa Phil och tittade på de två mynten. Det ena var ett litet mynt som det stod 50 på och det andra var ett större mynt som det stod 25 på. ”Jag tar så klart det större,” sa Phil och tog 25-centaren. De andra grabbarna skrattade i kapp med storebror. ”Visst är han korkad”, sa storebror. ”Han går på det hur många gånger som helst. Vi kör en gång till” sa Jeff. ”Här Phil får du välja igen”! På nytt tog Phil det större myntet som var minst värt. När grabbarna skingrades var det en av storebrors kompisar som tyckte lite synd om Phil så han gick ifatt honom och frågade om han kände sig lurad. ”Näe”,sa Phil,”jag vet ju att om jag tar 50-centaren direkt så tar leken slut. Nu har jag fått ihop flera dollar genom att välja de större 25-centarna”. Mera dum var inte lillebror!

Dikt Nadine Stair

Fotografen

Lennart Jansson, fotograf

Min far var fotograf och var normalt mera konstnär än entreprenör, men vid några tillfällen var han verkligt entreprenörcell. Som det här med s.k. varmframkallning:

Man brukar ju säga att man inte ska uppfinna hjulet på nytt. Detta är dock en sanning med modifikation. Ibland är det just nya hjul som behövs för att man ska ta 
ett rejält steg framåt i en utvecklingsprocess! Man kan i sammanhanget citera Bernhard Shaw som sagt att ”Människans största 
problem är inte de kunskaper man saknar utan snarare de sanningar man tror sig veta!” 
Med andra ord: vi människor tror ibland att vi funnit den enda tänkbara lösningen på ett problem och slutar därför att leta efter förbättringar. Som t.ex. hjulet.

Alltså: om vi tror att vi har den optimala lösningen på ett problem finns det risk att vi inte letar efter ”ännu optimalare lösning” eftersom den logiskt sett inte finns!

Det finns dock ett stort antal succéhistorier om just detta att en entreprenör utmanar de för stunden gällande sanningarna och skapar en ny! 
Ett sådant exempel är min far, fotografen. I fotobranschen fanns på femtiotalet en förhärskande sanning om filmframkallning som gick ut på att det fanns en optimal 
temperatur för processvätskorna, som låg ganska lågt. Det ansågs vara utan tvivel att högre temperaturer enbart skulle leda till försämrade resultat. Man kan enkelt säga att den sanning som gällde såg ut enligt nedanstående figur:

Min far tog dock denna sanning med en nypa salt och började experimentera med högre framkallningstemperaturer. Det var ett mödosamt arbete att långsamt höja 
temperaturen och sedan testa funktionen. Så småningom hittade han en temperatur som gav ett avsevärt bättre resultat än den tidigare metodens. Varmframkallningen 
var uppfunnen! I princip uppfann han hjulet en gång till! Det visade sig att sambandet mellan temperatur och bildkvalitet såg ut så här när man utforskade hela temperaturområdet:

Det finns ett stort antal exempel på liknande genombrott som skett tack vare att en enskild person vägrat att acceptera att den befintliga sanningen är den enda och slutgiltiga.

Låt dig inspireras av detta!

Entreprenörssaga

Berättelsen om Berättelsen om den lyckosamme svampplockaren.
En berättelse om entreprenörskap av Tommy Jansson

Det var en gång en svampplockare vid namn Ture, som hade en sjusärdeles tur när det gällde att hitta svamp. Hans kamrater voro synnerligen avundssjuka varje gång de såg honom komma
hem från skogen med välfyllda korgar.
En dag bestämde de sig för att följa efter honom när han begav sig ut i skogen på en ny svamprunda. De tänkte att de måste finna ut vilka hemliga knep, Ture hade för att hitta de bästa
svampställena. Kanske hade han kontakt med några av skogens sagoväsen för att få hjälp med sökandet?

Till sin förvåning kunde de inte märka något speciellt med Tures betéende i skogen. Han tittade mot trädtopparna för att se vad för slags skog som omgav honom. Han verkade söka sig mot 
blandskog med inslag av asp. När han kom in i rätt terräng slog han av på takten och började systematiskt att kliva upp på stubbar och stenar för att få en bättre utblick över omgivningen.

Då och då gjorde han en liten avstickare in på en liten stig eller skogsväg, för att strax vara tillbaka på huvudstråket. 
Inom en timme hade Ture sina två korgar fyllda och slog in på hemfärden.

Till sin häpnad kunde de avundsjuka kamraterna se att Tures lycka i svampskogen inte hade med vare sig hokus pokus eller tur att göra.

Ture var helt enkelt smart och systematisk när han letade svamp. Han letade upp rätt sökområde (möjliga kundgrupper) och placerade sig där han hade bäst överblick över omgivningen. Från 
huvudstråket gjorde han ibland kortare avstickare in på möjliga nya ställen(nya elevkategorier) för att sedan återgå till huvudstråket.

Där andra skulle ha givit upp för att det första försöket inte gav resultat, gick Ture vidare och hittade ibland det han sökte lite längre in i skogen.

Sensmoralen av denna berättelse är: 
den som söker ska finna – allra säkrast om han/hon vet vad hon söker efter, vet var han/hon ska söka, arbetar metodiskt, är tillräckligt djärv, men ändå försiktig och dessutom tillräckligt uthållig.

Lomsjöakademien juni 2002

Texter: 
Man går upp på en kulle, en sten eller en stubbe för att göra: 
- omvärldsanalys 
- marknadsanalys 
- konkurrenssituation 

Man gör snabba utflykter på många små stigar för att söka möjligheter och pröva 
alternativ: 
Utflykterna kännetecknas av 
- små ansträngningar 
- snabba tester 
- låga kostnader 

Alltså: pröva många alternativ, gör det litet, snabbt och billigt för att minimera riskerna!

Gå tillräckligt långt!

Kanske finns det verkligt fina kantarellstället bakom nästa krök på stigen!? Andra har varit för lata eller gjort en missbedömning och avstått från att gå de sista hundra metrarna. Här finns kanske ett fynd som bara väntar på dig! Kanske! Vem vet?

Vänd i tid! 
När alla bedömningar tyder på att en stig inte leder någonstans är det viktigt att man kan ta beslutet om att vända i tid. För att kunna göra detta på ett klokt sätt bör man redan från början ha gjort en checklista som får styra beslutet att vända om. Det finns annars en stor risk att man låter sig lockas att gå för långt! Hittar man inte olja på 3000 meters djup kanske man gör det på 4000 meter?!

Historien lär oss att många framgångsrika och uthålliga affärsprojekt därför att någon vågat och orkat gå lite längre på en stig än alla andra. Å andra sidan finns det gott om exempel på att dyra och svidande misslyckanden blivit följden av att man inte vänt i tid. Här finns alltså en paradox!

Känslan i magtrakten 
När det inte finns några matematiska formler eller några andra absoluta metoder att bedöma ett projekt efter, måste man lita till sin intuition. Man är då beredd att ta en kalkylerad risk därför att ”det känns rätt”.

Sammanfattningsvis

kan man säga att det är lämpligt redan från början ha en genomtänkt modell för hur man går in respektive ur ett utvecklings- eller affärsprojekt.Att man helt enkelt 
lägger en ribba för hur mycket tid och pengar man maximalt är beredd att satsa. Vad vi försöker göra med vårt entreprenörsprogram är hjälpa dig att minimera riskerna och optimera framgångsmöjligheterna.

Ingångsvärden: Jag går in i projektet med följande förutsättningar 
Utgångsvärden: Jag går ut ur projektet under följande förutsättningar

Slutsatser: 
Man får inte tur! Folk som verkar ha tur har oftast:

  1. en tydlig målbild – de vet vart de vill!
  2. en genomtänkt och strukturerad men samtidigt flexibel strategi för förverkligandet av målbilden
  3. stor uthållighet
  4. ett väl fungerande nätverk med många viktiga kontaktvägar

Member of The ForeSightNetwork – dedicated to sustainable development on respect for humanity, environment, democracy and the entrepreneurial spirit

Lomsjöakademien 
0941-60080 070-6023501 
www.lomsjo.nu

Korvgubben och den självuppfyllande profetian.

 

Korvgubben och den självuppfyllande profetian.

En gång bodde en man vid en landsväg ute på landet. Han läste ingen dagstidning eftersom han såg dåligt. Inte heller hörde han mycket på radion då hans hörsel var svag. Däremot sålde han korv. Varm korv i stora antal till de som passerade på landsvägen. Han hade satt upp skyltar uppe vid landsvägen, lagom långt innan avfarten till hans lilla stuga. Så att man skulle hinna bromsa in och köra in på den lilla parkeringsficka mannen ordnat.

På mannens stora skyltar framhölls kvalitén och den goda smaken. När man stannat till vid vägkanten kunde man höra mannen ropa ”Köp korv – god varm korv! 
Stekt eller kokt!”

Och han sålde bra med varm korv. Så bra att han fick bättre och bättre avtal med slaktarn och bagaren som han köpte råvarorna från. Hans lilla korvstånd vid vägkanten växte. Han köpte ny utrustning och byggde ett skärmtak över några stolar och bord, så att man kunde äta under tak.

Till slut hade mannen så mycket att göra med sin korvförsäljning att han ringde sin som läste ekonomi vid Handels. 
När grabben kom hem över en helg för att prata med sin far sa han: ”Har du inte hört hur illa det är i världen, pappa? Vi är på väg in i en svår lågkonjunktur. Kanske en ren depression! Har du inte läst i tidningen eller hört i radion?”

Mannen lyssnade och tänkte: ”Grabben går på Handels, han läser tidningar och vet vad som händer. Han vet säkert mera än mig!”

När grabben åkt tillbaka till sina studier ringde mannen och minskade kraftigt på sina beställningar till slaktarn och bagarn. Sen tog kan ner sina skyltar vid vägen. Nästan direkt sjönk hans korvförsäljning ner mot noll.

Så ringde mannen till sin son: ”Du hade alldeles rätt om utvecklingen! Vi har en depression på gång! Det är alldeles klart!”

Member of The ForeSightNetwork – dedicated to sustainable development on respect for humanity, environment, democracy and the entrepreneurial spirit

Larmförsäljaren i Oslo – ett exempel

 

Larmförsäljaren i Oslo – ett exempel

Det handlar om en installatör i Oslo. När Norge hade en ekonomisk svacka senast (länge sen!) 
fanns där en installatör som funderade på hur han skulle kunna öka sina inkomster, som 
krympt flera år i rad. Han bestämde sig för att försöka sälja alarm till villaägare. Anledningen var att han läst om många inbrott i villaområden. Det första han gjorde var att kontakta Oslopolisen för att få reda på i vilka områden man haft mest problem med inbrott. Polisen var bekymrad över den kommande sommaren, då många villor stod tomma medan ägarna var på semester i fjällen eller vid kusten. Polisen visade alltså intresse för att om möjligt hjälpa installatören att få larm installerade i villaområdet. Installatören och polisen bjöd gemensamt in villaägarna till informationsträffar, där polisen informerade om föregående sommars problem och hur viktigt det var att man såg över sin säkerhet. Vid mötena deltog också ett försäkringsbolag som installatören kontaktat. En representant för försäkringsbolaget informerade om vilka kostnader och besvär ett villainbrott ofta drog med sig. Hon kunde också informera om att hennes bolag reducerade både premie och självrisk om man skaffade ett godkänt villalarm. Vid mötena visade installatören upp några varianter på larmanläggningar och hur de fungerande, bl.a. med vidarekoppling till polis eller larmcentral.

Villaägarna kunde sedan fråga installatören, polisen och försäkringsbolaget om olika detaljer kring en larminstallation. De kunde sedan fylla i data om sin fastighet som de lämnade till installatören som underlag för en offert. Den fiffiga installatören hade sedan fullt upp med jobb.

Fundera på vad det var han gjorde! Vilken roll spelade polisen och försäkringsbolaget. 
Vem vann respektive förlorade på sättet att samverka?

Svar: alla vann!

Member of The ForeSightNetwork – dedicated to sustainable development on respect for humanity, environment, democracy and the entrepreneurial spirit

Mental stretching

 

Entreprenörskap kräver Mental stretching

För den som vill förverkliga en dröm eller i varje fall göra något av en idé finns en lång hinderbana att ta sig igenom. För att klara det måste entreprenören – eller eldsjälen – ha en 
tilltro till idéns bärkraft och den egna förmågan att driva sitt projekt framåt. Det kräver att man är starkt mentalt rustad med envishet, uthållighet och kreativitet. Hinderbanan ändrar sig 
nämligen hela tiden. Och de flesta hinder kan man ta sig runt om man är lite fiffig. Vissa hinder kan man rent av låtsas som om de inte fanns. 
När inte en planerad väg är möjlig får man hitta en ny. Det viktiga är att hela tiden se målet bortom hindren. 
Det finns många historier och skrönor som illustrerar detta. Här väljer jag en av Hasse å Tages Lindemän:

Valfrid Lindeman – kanalsimmaren 
T: Så ni har alltså simmat över engelska kanlen? 
H: Nej för fan – över Göta Kanal! 
T. Jamen det var inte särskilt långt! 
H. Nej men svårt: När jag skulle simma över kanalen låg det en båt i slussen! Jag kunde inte simma framför båten – där var det för trångt. 
Och jag kunde inte simma bakom båten – där var också för trångt. 
Och under båten gick ju inte heller! 
T: Nå vad gjorde ni då? 
H: Jag fick simma under båten! 
T: Men det gick ju inte, sa ni! 
H: Ja men va fan skulle jag göra!?

Hasse Alfredssons kanalsimmare är en typisk entreprenör. När inte den ena vägen går prövar man en annan. I värsta fall bygger man en helt ny väg! Att ge upp ligger inte för 
entreprenörer. Vilket i sig innebär en risk. Det finns givetvis hopplösa idéer, som kan ta död på en entreprenör som aldrig vill ge upp. Det är också en viktig egenskap hos en entreprenör 
att kunna inse att något – prövat på alla sätt – är ogenomförbart av någon anledning. Det är då viktigt att kunna backa ur ett sådant projekt utan att uppleva det som ett personligt 
misslyckande. Att jobba entreprenöriellt innebär att man prövar sig fram med mycket konkret experimenterande och då måste räkna med att ett par idéer av tio inte håller.

@Tommy Jansson 2007

Member of The ForeSightNetwork – dedicated to sustainable development on respect for humanity, environment, democracy and the entrepreneurial spirit

Ni ska jöra som han jort!

 

Ni ska jöra som han jort!

Den nyanställde säljaren skrev sin första rapport hem till kontoret. Den kom håret att resa sig på försäljningsavdelningens folk: 
”Jag har vare på de här stelle som aldri tjöpt för ett revöre av oss och jag sållde grejer för nåra hundratusen. Nu åker jag till Vesterås.”

Innan försäljningschefen hann ge felstavaren sparken kom ännu ett brev: 
”Jag komm hit å sållde för en halv millijon.”

Rädd för att avskeda och rädd för att inte avskeda den obildade provryttaren beslöt försäljningschefen att låta VD lösa problemet. Det gjorde han också. Men kanske inte på det sätt som man väntat.

Morgonen därpå satt de båda breven på anslagstavlen i hallen med ett brev från VD under: 
”Vi har hållt på för lenge å förschöka stava i stelle för å selja. Titta på dom här affärena. Jag vill alla ska lesa brevena från Jansson som e ute och jör ett fint jobb åt oss och ni ska gå och jöra som han jort!”

Member of The ForeSightNetwork – dedicated to sustainable development on respect for humanity, environment, democracy and the entrepreneurial spirit

Om att sälja gräsklippare

 

Det här är ett litet exempel på hur man skulle kunna sälja gräsklippare. 
Utgångspunkter:

  1. Det finns många som säljer gräsklippare
  2. Det finns många som nyss har köpt villa
  3. Många skulle vilja pröva maskinerna före köp.
  4. Många tillverkare av gräsklippare är anonyma för kunderna

Slutsats: man skulle bli unik och populär om man lät potentiella köpare pröva att köra gräsklipparna på riktigt. 
Antagande: Flera tillverkare skull kunna tänka sig att ställa upp vid en sådan demoförsäljning

Kreativ tanke: Hur hittar man de potentiella köparna? I kommunens fastighetsregister finns de 
som fått lagfarter listade. De som registrerats sedan september och fram till mars ska 
antagligen köpa gräsklippare i slutet av april – början av maj. Bjud in dem!

Skulle du kunna göra något liknande med din företagsidé?

Tommy Jansson

Member of The ForeSightNetwork – dedicated to sustainable development on respect for humanity, environment, democracy and the entrepreneurial spirit

Om priselasticitet – Svennes ved

 

På 80-talet lades flera gamla industrier ner i Värmland. Många blev av med sina jobb, som de trodde var trygga i de gamla bruksorterna. För många fanns inga nya jobb att få om man inte
skapade dem själva. Alltså drogs entreprenörsprogram i gång för att hjälpa människor att gå från anställda till företagare. En kille – Svenne – ville pröva affärsidén att ta hand om
överblivet material när skogsbolagen avverkat för att sälja som brasved. I ett första steg ville han ta reda på vad man var beredd att betala för brasved. Detta var avgörande för om idén
skulle ha någon ekonomisk bärighet eller ej. Fiffiga Svenne lånade en liten lastbil av en kompis, som också ställde upp med att spela rollen som vedhandlare. De lastade bilen full med ved i säckar och åkte in till Karlstad.

De besökte ett villaområde i taget och knackade dörr med sitt erbjudande. I det första villaområdet satta man priset till 50 kronor per säck, vilket gick utmärkt. I nästa område
testade man 75 kr säcken, vilket också gick bra. I ett tredje villaområde försökte man sälja veden för 100 kr säcken, vilket visade sig omöjligt.
Då fick man idén att pröva med en annan förpackning. Man skaffade en snygg kartong, slog in veden och satte på en röd rosett. Då gick det att sälja veden som presentartikel att ge bort, trots att prislappen sattes till 150 kr/säcken!

Slutsats: Priselasticiteten på brasved i Karlstad ligger i intervallet upp till 75 kr/säcken. I annan förpackning går den dock att sälja för hela 150 kr/säcken!

Skrönan om den illitterata frukthandlaren

 

Skröna med okänd bakgrund – nertecknad av Tommy Jansson, okt 2004.

Det var en gång en liten pojke som bodde ensam med sin mamma i en liten lägenhet i Boston. 
Hans pappa var försvunnen sedan länge och den lille pojken var tvungen att hjälpa sin mamma med att tjäna lite pengar. Han sålde tidningar på lördagar och 
hjälpte till att bära väskor på ett litet hotell som låg i närheten av där han bodde. 
Ibland fick han även hjälpa till att bädda hotellsängar och att städa efter utflyttade gäster.

När han fyllt femton fick han börja hjälpa till i receptionen på helgerna. Han hade lätt för att prata med gästerna och allt verkade gå bra. Men så en dag fick 
en av de ordinarie i receptionen se när han skulle skriva in en nyanländ gäst i hotellets liggare. ”Men grabben, du kan ju inte skriva!” utbrast han så snart 
gästen fått sina nycklar och gått sin väg. Det visade sig mycket riktigt att denne femtonåring varken kunde läsa eller 
skriva mer än mycket enkla och korta ord. Hotellchefen fick reda på den unge mannens brister och han fick omedelbart sparken: ”Vi kan inte ha en analfabet i Hotellreceptionen!”

Grabben tvekade på hemvägen om han skulle våga berätta för sin mamma hur det gått. Hon visste inte hur illa det var med sonens kunskaper från skolan. Hur 
som helst så sa han som det var och hans mor tröstade honom och visade förståelse: ”Det ordnar sig säkert på något sätt, ska du se!”

Grabben funderade på vad han skulle göra för att få in lite pengar och kom då att tänka på att många som bodde på hotellet att frågat om det fanns frukt att köpa i 
receptionen. Det fanns det inte och gästerna som frågat hade gått ner mot stan för att hitta frukt. 
Nu tänkte han att han skulle pröva på att sälja frukt utanför hotellet, där det också passerade mycket folk om dagarna – särskilt vid lunchtid. Han gick tidigt 
nästa morgon till den stora saluhallen där frukthandlarna i stan köpte in sina varor från bönder som kom in från landsbygden med kärrar och lastbilar.

Han köpte så mycket han orkade bära i en tomkartong som han skaffat. Äpplen, päron och apelsiner. Försäljningen gick utmärkt! Det var många från hotellet 
och dess omgivningar som ville ha en frukt som mellanmål eller efterrätt vid lunchen. Efter några dagar hade grabben redan hunnit få stamkunder som kom varje dag och handlade några frukter. De talade också om vilka frukter de gillade och vilka frukter de ville att han skulle skaffa. Redan andra veckan hade han tjänat ihop pengar till en liten kärra, så att han slapp bära frukt i kartonger. Ruljansen utvecklades över förväntan och hotellchefen blängde lite avundssjukt på honom när han gick förbi.

Frukthandeln utvecklades vidare. Han skaffade en mycket större kärra och breddade sortimentet till vindruvor, meloner, plommon och mango. När vintern nalkades började han fundera på att skaffa en lokal så att han slapp stå ute på gatan i rusket.

Han hade tur! En tobaksaffär snett över gatan från hotellet skulle slå igen. 
Ägaren – en äldre herre med stort intresse för kubanska cigarrer – hade blivit sjuklig och ledsnat på sin affär. 
Han blev glad när den nu 16-åriga grabben ville ta över hyreskontraktet till affären. 
I lagom tid till jul flyttade den unge frukthandlaren in under tak. Hans mamma, som hjälpt honom att måla om och snygga till efter tobaksaffären, var mycket stolt över sonen.

Det kom mycket folk på invigningen och försäljningen gick strålande. Den unge frukthandlaren hade nu börjat göra större inköp direkt från bönder och kunde därmed få ett betydligt lägre inköpspris. En del av denna prissänkning fick hans egna kunder också del av. Han hade nu färskare frukt än sina konkurrenter till ett lägre pris. Detta var svårslaget.

Efter några månader med bra försäljning blev den unge frukthandlaren kontaktad av en man som hade en ledig affärslokal på andra sidan om centrum. 
Grabben fick ett bra pris på lokalen och de kom överens om att han före sommaren skulle öppna sin andra fruktaffär. Den skulle hans mamma sköta om 
tillsammans med en ung flicka som jobbade den tid hon inte var i skolan.

Åren gick och fruktaffärerna gick bra. När den unge mannen var 25 och han just blivit far för första gången, hade han invigt sin tionde fruktaffär. Den låg i en annan stad, fem mil bort.

Åren gick och frukthandlaren skaffade fler och fler nya affärer.

När han fyllt 75 år hade han drygt 100 affärer över hela landet och var rik som ett troll.

Allt slit med att bygga upp företaget hade emellertid tagit på honom och han var nu trött och sjuklig. Bara någon gång ibland besökte han någon av sina fruktaffärer för att se hur de sköttes.

Några år senare, strax innan han skulle fylla 77 år, fick han en svår hjärtinfarkt. Han vårdades hemma i sin villa av en privat läkare. Den gamle frukthandlaren 
bad läkaren att sända efter en advokat. Han tänkte skriva sitt testamente, vilket han skjutit upp i flera år.

Den unge advokaten var mycket respektfull när han skrev ner den gamles önskemål. Han gjorde också en lång lista över allt frukthandlaren ägde. När han 
så småningom skrivit allt klart ville han att den gamle mannen skulle läsa igenom texten. Då säger frukthandlaren: ”Du får läsa högt för mig! Du förstår jag har aldrig lärt mig att läsa!”

Då utbrister advokaten: ”Herregud – ni som byggt upp en hel kedja fruktaffärer och skapat en förmögenhet – ni kan inte läsa!?” 
”Det är otroligt ! Man kan just undra vad ni skulle ha varit om ni kunnat läsa!”

 Då hade jag varit receptionist på ett hotell!” sa den finurlige gamle mannen med ett illmarigt leende.

Stig H Johansson – en liknelse i hästväg

 

Stig H Johansson har varit en av Sveriges framgångsrikaste kuskar i många år. Han representerar entreprenören i denna liknelse. 
Stig H har tränat och kört många hästar. Hästarna representerar entreprenörens idéer.

Den gode kusken (entreprenören) får alltid ut det bästa av varje häst (=”idé)  Alltså: Kusken (entreprenören) är den viktigaste komponenten i ett travlopp. Vet man att kusken är bra kan man känna sig lugn.

Eller som Peter Drucker sagt: ” Jag satsar hellre på en A-entreprenör med en B-idé än tvärtom! ”

T.J. mars 2006

Member of The ForeSightNetwork – dedicated to sustainable development on respect for humanity, environment, democracy and the entrepreneurial spirit

Comments are closed